 |
|
|
|
|
|
I mitten av 1880-talet var aluminium en halvädel metall, mer sällsynt än silver. Den totala produktionen i USA 1884 var 57 kg.
På Oberlin College i Ohio, visade professor Frank Jewett sina kemistudenter en lite bit aluminium och berättade för dem att den som upptäckte ett ekonomisk sätt att framställa den här metallen skulle bli rik.
En av studenterna, Charles Martin Hall, hade experimenterat med mineraler sedan han var 12 år gammal i ett litet träskjul bakom hans hem som gjorts om till laboratorium.
Efter sin examen fortsatte han att experimentera i sitt träskjul. Han lärde sig hur man framställer aluminiumoxid och han utformade sin egen smältdegel med ett kryolitbad innehållande aluminiumoxid och skickade en elektrisk ström genom det.
En historisk upptäckt
Resultatet blev en stelnad massa som han lät svalna för att sedan slå sönder med en hammare. Och där fanns flera små bitar av ren aluminium.
Det var en anmärkningsvärd upptäckt. Men för att utveckla den behövde han pengar. Han hittade sina finansiärer i närbelägna Pittsburgh, en grupp med sex industriledare ledda av Alfred E. Hunt.
Dessa företagare bildade Pittsburgh Reduction Company och byggde en liten fabrik i vad som nu är Pittsburghs Strip District. På tacksägelsedagen 1888, producerade Hall och hans första anställda, Arthur Vining Davis, det första kommersiella aluminiumet med Halls teknologi.
Metall utan en marknad
Snart började tackorna staplas upp, men vart fanns kunderna? Tillverkarna tvekade att använda en obekant metall. För att visa vägen började Davis att tillverka några färdiga produkter, till att börja med en tekanna i aluminium.
Under tiden fortsatte Hall att förbättra sin process och utveckla legeringar. Han lyckades att reducera priset på aluminiumtackor från 4,86 USD per pund 1888 till 0,78 USD 1893.
Marknaden växte och aluminiumprodukterna inkluderade snart köksutrustning, folie, elektriska ledningar och kablar, bilkarosser samt delar av den motor som bröderna Wright använde vid sin första flygning med Kitty Hawk.
Dags för ett nytt namn
1907 hade företaget växt till att inkludera bauxitgruvor i Arkansas, en förädlingsfabrik i Illinois samt tre smältverk i New York och Kanada. Ägarna ändrade företagets namn till något lämpligare, Aluminum Company of America. När sedan företaget blev mer och mer globalt, ändrades detta till Alcoa Inc.
Under den senare delen av 1930-talet kostade ett pund aluminium 20 cent och företaget räknade in över 2 000 användningsområden för sin produkt.
Så kom andra världskriget. Behovet av aluminium fördubblades och så även Alcoas produktion. Men stora delar av den ökade kapaciteten finansierades av de federala myndigheterna och efter kriget såldes dessa enheter till konkurrentföretag.
Strategier för förändring
Under de senaste årtiondena har industrin vuxit dramatiskt. Allt eftersom konkurrensen intensifierats, har Alcoa svarat med att bredda sin teknologiska bas, fullända processer, sänka kostnader, expandera produktutbud, marknader och globala verksamheter samt utveckla en global bas för naturtillgångar som saknar motstycke.
Under åren före det nya millenniet, ökade Alcoa sin globala närvaro väsentligt genom intern tillväxt, globala samarbeten och strategiska förvärv i Europa och USA.
Under åren före det nya millenniet, ökade Alcoa sin globala närvaro väsentligt genom intern tillväxt, globala samarbeten och strategiska förvärv i Europa och USA.
Allt har förändrats utom det här: Från dag ett till idag har Alcoa alltid varit världens ledande aluminiumproduktionsföretag.
|
|
|
|
|
|
